Tur och otur

Kyle:

Det finns en balans i allt.

Ibland kan det vara väldigt svårt att se den. Olyckorna haglar, inget går som du vill, hur du än gör så går allt åt skogen och du har ren och skär otur hela tiden.

Det jag pratar om nu är sånt som ser ut som Slumpens verk. Inte saker som du orsakar själv ("Jag åt för mycket och nu har jag ont i magen") eller saker som är orättvisa men logiska (du kan inte bli ballerina för du har inte de fysiska förutsättningarna). Utan allt det där andra. När du tappar ett glas och det självklart går i tusen bitar, när du aldrig vinner på den där lotten du köper varje vecka, när du tappar din nyckelknippa och den far ner i en öppen golvbrunn. Sådana saker.

Och då räknas för övrigt inte heller "otur" som inte hade hänt om du hade varit utvilad och fokuserad. Att tappa bort något viktigt när man är bakfull är inte otur. Det är en helt normal konsekvens av tidigare val.

Men resten. Den riktiga oturen.

Det finns som sagt en balans i allt. Om du har bedrövlig otur hela tiden så är det inte för att någon vill dig illa (det är en myt, det är oerhört svårt att påverka mer än en liten liten bit av någon annans tur eller otur) utan för att du samlar på dig tur. Antingen kommer det att komma ett stort sjok med tur endera dagen, eller också handlar den där insamlade turen om att avvärja någon riktig katastrof som hade kunnat drabba dig.

Balansen fungerar åt båda hållen. Du kan redan ha undgått en större olycka, och det är därför du nu har otur. Eller så är det en framtida händelse som du kanske aldrig ens kommer att märka, eftersom du har tur och slipper den.

En lustig konsekvens av det här - fast nu när jag tänker på det så kanske den inte är så lustig om man är drabbad av den - är att en nyutnämnd och energisk skyddsängel kan innebära att du får otur. Om din skyddsängel springer runt och räddar dig från allt, så att du helt mirakulöst aldrig slår i tårna, klämmer dig, blir överraskad av ett regnväder eller får skoskav, då kan det rubba balansen så att du får onödigt mycket otur i andra sammanhang.
Även skyddsänglar kan ägna sig åt curling ibland. I all välmening, men det ändrar inte att det kan ställa till med saker.

Hur som helst. Nästa gång du tappar en smörgås och den självfallet träffar mattan med smörsidan neråt, kom ihåg att det inte är enbart negativt. Även oturen har sin funktion i det stora hela.

Älska dig själv

Kyle:

Låt oss tala lite om självkänsla också, och om att älska sig själv. Om det är mycket i livet som känns innehållslöst, tomt och trist, så kan skälet vara att du har drabbats av svag självkänsla. Det här är svårt att förklara märker jag nu men jag ska försöka.

När du själv inte tycker att du förtjänar bra saker, då kan du inte heller njuta av bra saker. Det är som att få en fin present av någon som du tycker illa om. Tänk på hur det känns att få en blomma av någon som du tycker om, och jämför det med hur det känns att få den av någon som du inte tycker om eller inte bryr dig om alls. Visst är det skillnad?

Om du inte tycker om dig själv så gör detta att det är svårt för dig att fylla på ditt liv med bra saker. Säg att du lagar din favoritmiddag.

"Varsågod", säger du till dig själv. "Här är din älsklingsmiddag, Tom Ka Gai, precis som du vill ha den med röd curry!"

Och där står en tallrik soppa som du just fick från någon som du inte tycker om.

Hade du istället älskat dig själv, då hade det nu stått en tallrik härlig soppa där, lagad med omtanke av någon som du älskar.

Skillnaden är enorm.

Och vet du vad? Du förtjänar att älska dig.

Det kanske inte du tycker. Du kanske tycker att du har många fel och brister, att du har gjort tokiga livsval eller av andra skäl inte förtjänar kärlek. Men jag säger dig att inget av det där spelar någon roll. Det här handlar bara om dig. Bara om dig. Och du förtjänar att älska dig.

"Men jag har gjort så många saker som har förstört för andra" kanske du säger.

Strunt i dem. Låt dem tycka vad de vill om dig, då, det är deras val. Nu handlar det bara om dig.

"Men jag har gjort så många saker som har förstört för mig" kanske du säger nu.

Blir det bättre av att du fortsätter att göra det värre? Nej. Förlåt dig själv så att du kan gå vidare. Det är bara du som kan förlåta saker som du har gjort mot dig själv, det kan ingen annan göra. Ge dig själv en kram, säg "förlåt att jag var så dum", och "det gör inget, nu går vi vidare härifrån". Det finns ju ingen annan väg framåt, eller hur?

Skriv ner dina välsignelser

Kyle:

Att sätta sig ner och tänka igenom de välsignelser man har i sitt liv kan vara mycket klokt.
Har man mest varit irriterad över småsaker så kan irritationen blåsa bort. Vad spelar det egentligen för roll om en vas råkat gå sönder, när man har så mycket större saker att vara glad över. För det har man ju nästan alltid. Det är barn och vänner, livskamrat, husdjur, fritidsintressen och arbete, resor, musik, sommarkvällar, hälsan ... oftast är det en rätt så lång lista när man tänker efter.

Det betyder förstås inte att det enda man behöver göra är en lista över allt som är positivt, så blir allt bra sen och man kan lycklig traska vidare med sitt liv. Om man har tur och var irriterad över något fånigt så kan det som sagt fungera så. Men har man större problem finns de kvar. Kanske får man lite mer distans till dem, men de finns kvar.

Och det kan också bli så att listan inte väcker någon glädje alls. Eller blir sorgligt kort. Och det är då den är riktigt nyttig. Det är inget tvång att vara lycklig och själva definitionen av lycka varierar från människa till människa, men det finns inte heller något som säger att du ska gå omkring och vara olycklig.

Om listan inte fyller dig med någon glädje alls. Eller om du inte har något att skriva på den. Då krävs det en förändring.

Det finns ett undantag från den här regeln och det är sorg. I början av en sorgeprocess kan det vara mycket svårt att känna någon glädje alls, och det går inte att göra så mycket åt det innan den värsta smärtan har lagt sig.

Men tillbaka till den glädjelösa listan och det tomma bladet. Vad kan du göra om det ser ut så?

Först och främst, låt någon annan hjälpa dig. Om listan är tom så finns det massor av praktiska saker du kan göra för att fylla på den - gå ut bland folk, skaffa nya intressen, gå kurser, ring ett katthem - men samtidigt är det inte riktigt så enkelt. För varför blev listan tom? Vad har försvunnit från den? Och om du har en lång lista men det gör dig inte glad att se på den, då finns det antingen svåra problem som tycker dig eller så kan skälet vara att du lider av en depression som hindrar dig från att känna glädje.
Oavsett vilket, så är det här inte en kamp som du bör utkämpa ensam. Om du har vänner som du litar på kan du prata med dem, men det bästa valet är ofta att vända sig till en terapeut eller kurator. En sådan har andra redskap, andra verktyg att hjälpa dig med. Det är ju också så med vänner att de ibland gör skadan värre fast de menar väl. Till exempel kanske de bekräftar en oro du har istället för att säga att det nog inte är så farligt, när det du behövde höra var att det kommer att ordna sig. Det har att göra med att dina vänner vill att du ska tycka om dem, och därför är benägna att säga saker som de tror att du vill höra. Alla relationer fungerar inte så, men det är väldigt vanligt. Ofta är det på ett omedvetet plan och det gör det ännu svårare att förändra. Att bara säga "Var ärlig nu!" hjälper inte.

En terapeut däremot har ingen anledning att jaga pluspoäng hos dig och kommer därför att vara mera sanningsenlig.

Kommentar

Hanna:

Kyle har så mycket att säga att jag inte hinner med. Jag blev tvungen att be honom avrunda (och nu är han lite tjurig).

Jag har spått i kort hela mitt liv (bokstavligen nästan, för jag började när jag var sex år gammal) men det här har jag aldrig gjort förut och det är mycket ansträngande.
Det går säkert bättre när vi har fått in en rutin. Det är bara att Kyle pratar väldigt fort.

Jag ska hälsa i alla fall att om det är någon som vill ta upp något speciellt ämne så går det bra. Bara skriv det i en kommentar i så fall. Eller skicka ett email till mig för all del.

Funderingar inför söndagen

Kyle:

Låt oss tala lite om ett svårt ämne: Helande och den fysiska kroppen.

Varför är det svårt? För att det inte finns en Sanning. Det finns inte ett svar, som svarar på allt. Inte i mänskliga termer, inte på det mänskliga planet. Och därför inte heller vad gäller din fysiska kropp.

Negativa tankar och känslor kan göra dig sjuk. Hat, förakt, ofrivillig ensamhet, bitterhet, rädsla, oro, sorg, avund ... alla dessa känslor tynger både själ och kropp, och ökar risken för fysisk ohälsa. Men det betyder inte att du förblir frisk om du undviker dessa känslor. Det betyder inte heller att det är ditt fel om du blir sjuk. Skuldkänslor är dessutom ytterligare en negativ belastning och det är klokt att undvika dem, när man kan.

Det finns många saker som helar. Tro kan hela, bön kan hela, förbön kan hela. Positiva tankar kan hela. Kärlek också. Gemenskap är en stark kraft, likaså omtanke och ansvar för andra. Beröring, ljus och terapi kan hela, likaså meditation och pilgrimsfärder. Men alla som stått bredvid när en högt älskad har blivit sjuk kan intyga att det inte är alltid det hjälper. Och till och med när det hjälper är det inte alltid det räcker.

Läkare kan både bota och hela. Oftast är de nog inställda på att bota, och det är inget fel i det.

För människan, precis som för djuren, är den fysiska kroppen viktig. När den är sjuk och trasig så hindrar den dig från att göra det du vill. Smärta kan göra att du inte orkar träffa dina vänner, eller att du fräser åt människor som du tycker om. En sjuk och trasig kropp är tung att släpa på, svår att ha roligt med, svår att få något gjort med. Och det är ju inte bara att lämna in kroppen och få en ny.

De flesta som existerar i en annan form än den fysiska, som änglar, andar och demoner, kan ha svårt att förstå det där. De förstår inte hur fäst en levande varelse blir vid just sin kropp och sitt liv. Ur deras perspektiv så är det bara att lämna in kroppen, vänta ett litet tag, och sen få en ny. Därför är det inte alltid de förstår mänsklig vånda, sorg, eller livsvilja. De kan också ha svårt att förstå hur människor och djur uppfattar tid. För en åkersork är det en oväntad välsignelse att få uppleva tre somrar, och varje sommar är i sig en lång, lång ljuvlighet som motsvarar ungefär hur en vuxen människa uppfattar tolv år. För många icke-fysiska väsen är de där tolv åren en blinkning. Det är ingen rättvis jämförelse, men det skulle kunna vara ungefär ett avsnitt av en sitcom. Detta leder ibland till bristande förståelse. För en människa är en plåga som varar i tolv år något ganska ohyggligt, men det ser kanske inte så ut för någon som upplever samma tidsrymd som "en liten stund".

Skyddsänglar - och alla andra väsen som tillbringar mycket tid på det fysiska planet - är annorlunda. De lever i samma sorts tid som dem som de skyddar. De förstår hur långt tolv år kan vara. Ärkeängeln Rafael är också känd för att vara ett undantag. Han har rest mycket bland människorna och förstår dem därför på ett lite annat sätt än de andra Högsta. Om du vill be om hjälp med en skada eller åkomma är han av det skälet bra att vända sig till.

Tillbaka till kroppen. När du blir sjuk, undvik negativa energier så mycket du kan och orkar. Fyll ditt liv med helande krafter och goda tankar. Men förlita dig inte på helande krafter oavsett form. Ingen bön fungerar sämre för att du går till doktorn, inget helande ljus slutar hela dig för att du också tar en medicin. Din fysiska kropp är just exakt det - fysisk, bunden till det jordiska planet och till de villkor som gäller här. Om någon säger att det är ett tecken på svag tro att söka världslig hjälp, då är den personen i bästa fall okunnig och i värsta fall illvillig. Även läkare och mediciner är Guds verktyg.

Välkomna till Änglavis!

Hej allihop!

Jag heter Hanna och jag är ena halvan av Torochhanna. Mig kan du skriva till om du vill bli spådd, få råd eller bara fundera lite.

Det här är inte min blogg.

Det här är Kyles blogg.

Låt mig förklara. Kyle är min änglakortlek. Han älskar att hjälpa människor, både med specifika frågor och i största allmänhet. Kyle är väldigt klok men han kan inte skriva blogginlägg utan hjälp, och det är där jag kommer in i bilden. Jag kommer alltså att agera lite som Kyles sekreterare här.

Vi (Kyle och jag) har haft för vana att dra ett änglakort varje dag och publicera det på Instagram med en kort förklaring, men det blev stressigt och inte alltid bra med det korta textutrymmet. Så från och med nu kommer vi att publicera dagens kort på Instagram (och på Torochhannas Facebooksida) men ha Kyles förklarande text här. Så att han slipper känna att han måste hålla sig kort för min skull.

Om du har något som du vill fråga Kyle så kan du  skriva en kommentar här på bloggen eller ännu hellre surfa över till Torochhanna och skriva en fråga där.